mii-is

Tyvärr måste jag meddela att bloggen kommer att dö här och nu. När jag gör ngt vill jag göra det fullt ut och jag vill inte blogga halvdant. Känns också som ett hinder att jag inte har ngn koll på vem som läser bloggen och hur de tolkar något som inte rör dem. Jag vill kunna skriva fritt, utan censur och om både problem och höjdpunkter i mitt liv. Så är det inte nu.

Så den som vill höra mina roliga historier, all min visdom och vad jag åt till frukost i onsdags får helt enkelt ringa,messa,luncha eller stalka mig på annat sätt.

Sen vet man ju aldrig, om bloggen får allt för många sörjande anhängare som inte länge har någon livslust efter detta så kanske den som jesus återuppstår inom sinom tid för att sprida glädje och goda råd igen.

Men kom ihåg att Mii-is lever fast bloggen är död!

Igår kom vi tvåa i Music Quiz. Vann gjorde någon som garanterat fuskade, ingen kan vara lika bra som diktatorn i vårt lag på musik. Själv satt jag i hörnet och smuttade på min kakao genom ett sugrör och bidrog med ett svar av typ 40. Tackar deltagarna för att jag trots detta ändå alltid är välkommen med i laget.

Idag var det meningen att vi skulle kolla in Jeppis nya sevärdhet: ABC. Denna tydligen så fantastiska kedja här nu även hittat hit till den norra österbottniska kusten. Det händer i jeppis. I vår så får ju vby till och med ett SALE, och i höst har vi fått stadens i omkrets största rondell.  Det är ju inte som i Karis där det ryktas att det inte ens finns trafikljus!? Om inte Jeppis sku ha trafikljus så skulle hälften av alla invånare redan vara invalidiserade eller döda!? Nu återstår bara väntan på vem som först kör ut ur rondellen.

HURSOMHELST, så var det ju inte alls det här jag ju säga! Pointen var att jag har förjävligt sjuk hals, det är synd om mig och vi kan inte äta vid ABC idag p.g.a detta. Punkt. Det var ju nödvändigt med 200 ord för att få fram det.

THE girls på juldagen.

Mia 16 år vs Britney Spears

Det är omöjligt att stiga upp på morgnarna. Igår morse vaknade jag livrädd, LIVRÄDD för att jag var helt säker på att det var ryssarna som galopperade över gränsen när klockan ringde. Jag var fullt beredd att gömma mig under vilket bord som helst för att undgå bomberna tills jag insåg fakta och somnade om igen.  Det är kolmörkt ute, det är januari, du vet att det enda som väntar dig är plugg och ett helt år utan konfekt och julskinka.

Det är min kropp som säger åt hjärnan att vi bör gå i ide.

Onsdagskvällen tillbringades framför tvn och den sista delen av Kronjuvelerna. Det har fått dåligt kritik i Sverige men jag älskade den. Hela filmen bar på just sån stämning som jag gillar och med en lite udda touch över alltihopa. Vill att mitt liv skall vara som den filmen. OBS inte huvudpersonerna eller  den sorgliga intrigen, utan bara själva känslan.  Att aldrig ge upp, allt kommer att ordnar sig till slut, med rosa slott och hjärtan av guld. Det vill jag också ha. // drömmaren

Skriver lite i min kalender för vårterminen och inser att jag kommer att ha finska lektion 8.30 28 ggr på 1&½ månad. 4 ggr i veckan -- UTAN ATT DET GER MIG EN ENDA STUDIEPOÄNG! När detta gå in i min hjärna så är min första reaktion att slänga mig under sängen, vråltjuta och aldrig mer komma fram igen.  Inser att jag kommer att vara rädd, känna mig dålig, skämma ut mig och dessutom gå på föreläsning 28 gånger. Helt enkelt känslan av att man vill slita av sig skinnet och sätta fast det med insidan ut så att alla skall se ens inre lidande.

Men så inser jag att jag gör detta för att jag är en vuxen människa som tar ansvar över mina svagheter. Kanske kommer jag att gråta av rädsla kvällen före men att jag gör det ändå betyder att jag är MODIG. Kanske jag  kommer att känna mig dålig men jag kommer att bli BÄTTRE. Fatta vad bra jag kommer att vara om jag börjar 4 dagar av 7 i veckan med att lära mig finska!?!? Kanske kommer jag att göra fel och skämmas men det är det ända sättet för att det i slutändan skall bli RÄTT.

Modig, bättre, rätt -- låter ganska bra va?

Så jag klappar mig själv på axeln i förväg och KRÄVER att alla stoppar mina flyktförsök i svåra stunder. Sätt mig på plats om jag klagar och om jag sover istället för att gå på föreläsning i arla morgonstund så kan ni vifta med en stor neonskylt med texten FRAMTID,FRAMTID,FRAMTID!!

och det kan ju inte vara svårare och ondare än alternativet att riva av sig skinnet och klistra fast det ut och in? För det verkar ganska svårt…

Idag har jag stått på en gravgård i en timme och klagat medan någon annan försökte tända ljus. Nu är jag rädd att mina förfäder skall börja hemsöka mig för mitt icke befintliga tålamod och kallfrusna tår…

Lea och jag är inne på vår andra flaska chardonnay i jeppis. Juldagsfirande med flickorna och alla andra i jeppis city. God jul !

Jag undrar om man kan lära sig vrålskratta med stängd mun?

Foto: Andreas Harju