Nuförtiden när jag har en tråkig dag, en hopplös dag eller en dag då jag bara allmänt tycker att min tid och mitt liv går åt till ingenting försöker jag tänka att det finns faktiskt de som har det hundra gånger värre. Det finns de som tvingas ligga ner i 9 månader när de är gravida, det finns de som går arbetslösa i ett år och det finns sådana som mannen jag såg rullas in i ambulansen iförd en liksäck när jag gick förbi sjukhuset igår. Men han rörde på huvudet så kanske det inte var en liksäck iallafall. En dag som den här när jag bara går mellan böckerna och datorn och inte typ någon social kontakt resulterar ändå i studiepoäng. Förhoppningsvis 70 stycken. Sen glädjer man sig kanske desto mer när det händer något roligt. Även om det just nu verkar som om det aaldrig kommer att hända något roligt igen. Måste lura med nån på bio imorgon så att jag har nått att se framemot.
 
Kanske jag sku slut ti klaga nu!

Jag dog inte, men min hals protesterar. Full med slem och gör ont då jag sväljer.

Det här är dagens outfitbild



Fel bild, dehär e dagens outfit

Fel igen men den här stämmer


Hehehehe dehär är min riktiga look idag.



För dig som vill försöka hemma så kan jag ge dig några tips.

• Mörka ringar under ögonen.
• Trevlig finne på hakan.
• Otvättat hår.
• Köttbullekinder som lätt går att dra ut till fettovolymer.

 
Lycka till med era dagens outfitbilder!

Hade planerat att hyra en film och äta makuunigodis ikväll, längtade efter det heeela dagen. Sedan blev det så att jag satte mig ner och pluggade istället. Känner mig som en riktig nörd. Nu blir iaf ett avsnitt Greys anatomi <3

Jag

Kan man dö om man tränar i drag?

 Är det bara jag som tycker att de här två paren är helt super lika?

Eric Saade och Molly Sandén
Zac Efron och Vanessa Hudges

Skönsjungande, perfekta, korrekta och så sockersöta att det är för mycket.  Ännu till så ha de hittat en version av sig själv bara av annat kön att para ihop sig med. Helt otroligt.
 
 Finns människor som de i verkligheten!?

Jag är i en svacka. I en ensamvargsperiod. Eller kan man kalla det period när det pågått i två dagar? Samtidigt som jag känner mig ensam så vill jag vara ensam. Orkar inte prata med någon i telefon men surar ändå över att den är tyst.  Vill inte vara social men blir nedstämd av att det inte händer något roligt.  Vill inte umgås men blir arg när andra gör det. Blir glad över tanken att nästa år så bor jag med Miris och Filppu, blir arg när jag tänker på att då kommer jag säkert att vilja vara ensam när jag inte kan + att det ännu är ett halvår tills dess. Längtar till pampasveckan då ja ska få bo hos johanna, kommer på att vi inte kommer att bo i samma stad på minst 5 år och blir ledsen igen. Lyser upp när jag kommer på att när man är ledsen får man äta godis, ljuset slocknar när jag kommer på att jag inte ens är snål och då skulle det vara helt i onödan.

Inte är det lätt när det är svårt!

Det här hemskt när man inte vet om en konversation har hänt i fyllan eller i en dröm. Speciellt om det är en konversation men helst inte skulle vilja att har hänt överhuvudtaget.

I två dagar har jag suttit i en sal på Turun Yliopisto. Folk runtomkring mig har aktivt suttit och antecknat och sett seriösa ut. Jag har också sett seriöst ut, det ser ju vem som helst att sådana här mästerverk kräver koncentration.

Uppe till vänster en bedårande blomkorg och nere i höger två sniglar som korsar varsin väg med lite träd runt omkring.


 Idag förstod jag något om att de skärde av folk händerna, i Egypten var faraon mäktig och att slavarna var grunden i antikens Grekland. Tror att min konstnärliga ådra kommer att pulsera kraftigt under kursens gång. Vem trodde oikeushistoria kunde bidra till sånt?

Salem Al Fakir kommer till Jeppis i sommar!

Sandra lyckades med sitt uppdrag att skaffa pampasbiljetter, OCH hon gjorde det utan att köa. Kanske värt den där kaffe&bulla mutan.